Anatomi är ett fascinerande ämne som aldrig upphör att intressera människan. Ju mer vi lär oss, desto mer frågor väcks och i dagsläget har vi lämnat de yttre delarna av kroppen för att studera celler och hormonutsöndring. Då och då kommer nya rön från dessa forskningsområden, och det finns bevisligen mycket kvar att lära.
När människan började intressera sig för kroppen och dess fuktion är oklart. Forskare påstår till och med att vi alltid varit intresserade av kroppens insida, och man kan med fog säga att Egyptierna måste ha studerat kroppen mycket ingående för att kunna skapa sina mumier.
Den moderna anatomins fader anses dock allmänt vara Herophilos, och till viss del Erasistratos, som båda var läkare i Alexandria dryga 320 år före Kristus. Dessa båda män ska ha utfört dissektioner, alltså studier av döda ting, och vivisektioner, studier av levande, på slavar och kriminella.
När det gäller djurs anatomi är greken Galenos den som sammanställde sina föregångares arbeten. Han förde nogranna anteckningar, och var en rik källa till kunskap fram till senare halvan av 1400-talet då hans tankar och idéer ifrågasattes av bland annat Leonardo Da Vinci som själv utförde många experiment och skisser gällande människans anatomi. Den mest kända skissen är väl “Den Vitruvianske mannen”, som är en studie över den moderna mannens proportioner. Den slutgiltiga spiken i kistan kom när Anders Vesalius under mitten av 1500-talet gav ut boken “De humani corporis fabrica libri septem”, den första bok som ger en rättvisande bild av människokroppens funktion och utseende.
Anatomin och dess studier har inte alltid varit av det helt lagliga slaget. På grund av brist på lik ägnade sig forskare, och likförsäljare, åt gravplundring och i vissa fall till och med mord. I dagsläget studeras kroppar som antingen donerats i studiesyfte, eller där anhöriga gett sitt godkännande till obduktionen. De flesta studenter som deltar i obduktioner kommer från sjuksköterske- och läkarutbildningarna på våra universitet och högskolor.